Du sa, "Dikten som speglar en barndom präglad av narcissism", rätt?
Tänk dig en dikt om en kille som växte upp med en mamma eller pappa som var väldigt, väldigt upptagen med sig själv. De brydde sig bara om sig själva, om hur de såg ut och vad folk tyckte om dem. De fick den lilla killen att känna sig som om han inte var viktig, som om han var bara ett objekt för deras uppmärksamhet.
Dikten kan handla om hur killen kände sig osäker, som om han aldrig var bra nog. Han kanske kände sig ensam och oälskad. Han kanske kände sig som om han behövde vara perfekt för att få kärlek.
Kanske är det en dikt om hur killen försöker att förstå varför hans föräldrar var så här. Han kanske försöker att hitta mening i det hela. Han kanske försöker att förlåta dem, eller kanske försöker han att förlåta sig själv.
Det här är bara ett exempel, men jag tror att det kan vara en bra startpunkt för en dikt om en narcissistisk barndom. Jag hoppas att du kan ta den här idén och göra något fantastiskt med den!
Taggar: #Dikt
@ 2020 Katarina Mazetti. All Rights Reserved.
© Webdesign by Thornton Artwork AB.