Daniel Boyacioglu är en poet som skriver om saker som känns svåra․ Han skriver om sorg och längtan, om att vara ensam och om att sakna något eller någon․ Hans dikter är som små berättelser som får oss att tänka på våra egna känslor․
När du läser Boyacioglus dikter, kan du känna att han förstår hur det är att vara ledsen․ Han skriver om sorg på ett sätt som gör att du inte känner dig ensam․ Det är som om han säger⁚ "Du är inte den enda som känner så här;"
Men Boyacioglu skriver inte bara om sorg․ Han skriver också om längtan, om att sakna något eller någon․ Det kan vara en plats, en person eller en känsla․ Han skriver om att vilja ha något som man inte kan få․
När du läser hans dikter, kan du känna att du vill ha mer․ Du vill veta vad som händer härnäst․ Du vill veta om det finns hopp․
Boyacioglus dikter är inte alltid lätta att läsa․ De kan vara lite sorgliga․ Men de är också vackra och kloka․ De kan hjälpa oss att förstå oss själva bättre och att känna oss mindre ensamma․
@ 2020 Katarina Mazetti. All Rights Reserved.
© Webdesign by Thornton Artwork AB.