En gripande dikt om att ta farväl och att minnas de som gått vidare

Jag tänker på livet․ Allt det vackraalla känslor․ Allt vi har upplevtallt vi har känt․ Men ibland tar livet slut․ Och då är det sorgligt․ Det är ledsamt att säga adjö․

Men livet slutar inte helt․ Det lever vidare i våra minnen․ I de fina stunderna vi delade․ I de leenden vi såg․ I kärleken vi kände․ I allt det som gjorde livet värt att leva․

Den sista vilan är ett sätt att hedra livet․ Att fira det vi hade․ Att minnas de fina stunderna․ Och att säga adjö på ett fint sätt․

Jag tänker på alla de fina stunderna vi hade tillsammans․ Alla de roliga skratten․ Alla de vackra stunderna․ Allt det som gjorde mitt liv så speciellt․

Och när jag tänker på det, blir jag ledsen․ Men också glad․ Glad för att jag fick uppleva allt det här; Glad för att jag fick leva․ Glad för att jag fick älska․

Jag är tacksam för livet․ För alla stunderna, både de fina och de svåra․ För allt det som gjorde mig till den jag är idag․ Och jag vet att du kommer att leva vidare i mina tankar och mitt hjärta․

Den sista vilan är inte ett slut․ Det är en ny början․ En början på minnen․ En början på kärlek․ En början på att leva vidare i de hjärtan som älskar dig․

Taggar: #Dikt

Liknande:

• Cornelius Sista Dikten: En analys av en mästerlig text
• Poesi om livets sista timmar: En reflektion över existens och död
• Det sista steget: En dikt om att gå vidare
• Robert Louis Stevensons sista dikt: En gripande hyllning till livet
• Tystnaden knastrar: En dikt om vintern och dess mystik
• LRVU11, LRFP11 och H18: Litterära verk med djup