Jag tänker på livet․ Allt det vackraalla känslor․ Allt vi har upplevtallt vi har känt․ Men ibland tar livet slut․ Och då är det sorgligt․ Det är ledsamt att säga adjö․
Men livet slutar inte helt․ Det lever vidare i våra minnen․ I de fina stunderna vi delade․ I de leenden vi såg․ I kärleken vi kände․ I allt det som gjorde livet värt att leva․
Den sista vilan är ett sätt att hedra livet․ Att fira det vi hade․ Att minnas de fina stunderna․ Och att säga adjö på ett fint sätt․
Jag tänker på alla de fina stunderna vi hade tillsammans․ Alla de roliga skratten․ Alla de vackra stunderna․ Allt det som gjorde mitt liv så speciellt․
Och när jag tänker på det, blir jag ledsen․ Men också glad․ Glad för att jag fick uppleva allt det här; Glad för att jag fick leva․ Glad för att jag fick älska․
Jag är tacksam för livet․ För alla stunderna, både de fina och de svåra․ För allt det som gjorde mig till den jag är idag․ Och jag vet att du kommer att leva vidare i mina tankar och mitt hjärta․
Den sista vilan är inte ett slut․ Det är en ny början․ En början på minnen․ En början på kärlek․ En början på att leva vidare i de hjärtan som älskar dig․
Taggar: #Dikt
@ 2020 Katarina Mazetti. All Rights Reserved.
© Webdesign by Thornton Artwork AB.