Du vet, när man tittar upp på stjärnorna på natten, och allt känns så stort och mystiskt? Det är som att vi bara är små prickar i ett enormt universum. Och det är då man börjar tänka på livet, döden, och alla frågor som inte har några svar.
Den här dikten handlar om just det ⏤ om det eviga, om livet och döden, om frågorna som alltid finns där, utan svar. Det är som en liten reflektion över livets mysterier, de saker vi aldrig riktigt kommer att förstå.
Stjärnorna blinkar, mörka och stora,
Vi letar efter mening, en ljusstråle i mörkret,
Den här dikten är som en liten viskning, ett eko från det eviga,
Taggar: #Dikt
@ 2020 Katarina Mazetti. All Rights Reserved.
© Webdesign by Thornton Artwork AB.