En gripande dikt om att ta farväl av en älskad mormor, fylld med sorg och kärlek

När mormor dog, kändes det som om en bit av mig också försvann․ Hon var alltid där, med sina varma kramar och sina goda råd․ Nu är hon borta, och jag saknar henne så mycket․ Jag vill skriva en dikt för att hedra henne och för att visa hur mycket hon betydde för mig․

Här är en dikt som jag skrev⁚

Mormor, du var min sol,

Du värmde mig när jag frös․
Dina kramar, så mjuka och goa,
Jag saknar dig, det vet du․

Du berättade sagor om förr,
Om äventyr och om kärlek․
Dina ögon, så ljusa och fina,
Jag ser dem ännu, i mitt sinne․

Du visade mig vägen,
Lärde mig att vara snäll och god․
Du gav mig styrka att möta världen,
Jag är tacksam, jag är glad․

Nu är du borta, men minnena lever,
I mitt hjärta, du kommer alltid att vara․
Jag älskar dig, mormor, det vet du,
Du är min stjärna, min bästa vara․

Det är svårt att säga farväl, men mormors minne kommer att leva vidare i mitt hjärta․ Jag kommer att bära med mig hennes kärlek och visdom, och jag kommer alltid att minnas henne med glädje och tacksamhet․

Taggar: #Dikt

Liknande:

• En dikt om det hemska: Poetisk skräck och mörker
• Enkel och vacker dikt på svenska: Lätt att förstå och njuta av
• Ensamhetens Melodi: En Gammal Diktsamling
• Nobelpriset i litteratur: Andra vinnare och deras betydelse
• Harrysson Lindberg: Asatron och dess betydelse