Tänk dig en skog․ Träden står höga och stolta, bladen susar i vinden․ Solen skiner varmt, och fåglarna sjunger․ Det är vackert, eller hur? Men tänk om ett träd faller? Då blir det en tom plats i skogen․ Trädet är borta, men dess rötter är kvar․ Och kanske, någon dag, växer en ny planta från dess rötter․
Dikter om natur och begravning är som den här skogen․ De talar om livet och döden, om hur allt förändras․ Men de talar också om hur livet fortsätter, även om något slutar․
Vi lever alla som träd i skogen․ Vi växer, blomstrar och dör․ Men våra rötter, våra minnen och våra berättelser, de lever vidare․ De är som fröna som faller till marken och växer till nya träd․
En begravning är som ett farväl till ett träd․ Vi sörjer det som är borta, men vi gläds också åt att det levt ett bra liv․ Vi firar minnet av det och tänker på alla de goda stunderna vi delat․
Begravningen är också en början på något nytt․ Det är som att plantera ett nytt frö i marken․ Vi hoppas att det ska växa till ett starkt och vackert träd․
Dikter kan vara som en varm filt på en kall vinterdag․ De kan trösta oss när vi är ledsna och ge oss styrka när vi är svaga․ De kan hjälpa oss att förstå våra känslor och att se världen på ett nytt sätt․
Dikter om natur och begravning kan hjälpa oss att tänka på livet och döden på ett vackert och meningsfullt sätt․ De kan ge oss hopp om att livet fortsätter, även om något är borta․
Så nästa gång du känner dig ledsen, ta en stund att läsa en dikt om natur och begravning․ Du kommer att bli förvånad över hur mycket de kan trösta och inspirera dig․
Taggar: #Dikt
@ 2020 Katarina Mazetti. All Rights Reserved.
© Webdesign by Thornton Artwork AB.