Jag tänkte på droger; Alla pratar om dem, men ingen säger hur det verkligen är. Det är som att de är en hemlighet, en skam. Men jag vill prata om det, för jag tror det är viktigt.
Droger är som en mörk skog. Du vet inte vad som finns där inne, men du känner dig lockad att gå in. Kanske för att det är spännande, kanske för att det är jobbigt att vara utanför. Men sen blir det mörkt, du ser inte vart du ska gå. Du är rädd och du vill bara ut, men du vet inte hur du ska hitta vägen.
Jag vet att många har det svårt. Kanske har du problem med jobb, kärlek eller familj. Du kanske är ensam och känner dig värdelös. Då kan det kännas som att droger är lösningen. De tar bort smärtan, även om det bara är för en stund. Men sen kommer smärtan tillbaka, starkare än förut. Och du är fast i skogen, utan hopp om att hitta ut.
Jag vet inte svaret. Men jag vet att du inte är ensam. Det finns människor som bryr sig om dig. Snälla, sök hjälp. Du behöver inte gå igenom det här ensam.
Jag vet att det är svårt att prata om droger. Men jag tror det är viktigt. Om vi pratar om det, kanske vi kan hjälpa varandra att hitta ut ur skogen.
Taggar: #Dikt
@ 2020 Katarina Mazetti. All Rights Reserved.
© Webdesign by Thornton Artwork AB.