När någon vi älskar försvinner, känns det som om en del av oss själva också försvinner. Det kan vara svårt att förstå och hantera den stora sorgen. Men ibland kan vi hitta tröst i att tänka på de vackra sakerna i livet, som havet.
Havet är stort och mäktigt. Det är full av liv och rörelse, och det har funnits länge, mycket längre än oss människor. Det är en plats där vi kan känna oss små och förbundna med något större än oss själva.
I en dikt om havet vid begravning kan vi uttrycka vår sorg och vår längtan efter den som gått bort. Vi kan tala om hur havet är som en symbol för evighet och förnyelse, och hur det ger oss hopp om att livet fortsätter även när någon försvinner.
Det blåa havet, stort och djupt,
I havets djup, där solen inte når,
Havet är en plats för reflektion och försoning. Det kan hjälpa oss att finna frid och ro i vår sorg. Och när vi tittar ut över det stora blå, kan vi känna att livet går vidare, även om någon vi älskar inte är här längre.
Taggar: #Dikt
@ 2020 Katarina Mazetti. All Rights Reserved.
© Webdesign by Thornton Artwork AB.