En poetisk reflektion om medberoende: En djupgående dikt

Det här är en dikt om medberoende, vilket är när någon älskar en person som kämpar med ett problem, som missbruk eller psykiska problem. Den här personen, som är medberoende, försöker ofta hjälpa den andra personen, men det gör mer skada än nytta. De försöker kontrollera eller fixa saker, vilket bara förvärrar situationen.

En poetisk reflektion

Jag ser dig kämpa, fast i ditt eget mörker.

Jag vill hjälpa, hålla dig nära, skydda dig från smerta.
Jag försöker ta bort dina problem, men de växer bara mer.
Jag vill att du ska vara glad, men det är bara jag som blir ledsen.

Jag har glömt bort mig själv, i din kamp jag är förlorad.

Mitt eget liv, mina drömmar, de är alla bortglömda.
Jag är fast i en ond cirkel, utan hopp om att komma ut.
Jag försöker att hjälpa, men det är bara jag som lider.

Jag vet att du behöver hjälp, men jag kan inte ge den.

Jag kan inte rädda dig, jag kan inte fixa det.
Jag måste släppa taget, för min egen skull, för mitt eget liv.
Det är svårt, men det är det enda rätta.

Medberoende är en komplex relation.

Det är en kärlek som kan skada, en hjälplöshet som kan vara smärtsam.
Men det finns hopp. Det finns hjälp. Du kan komma ut ur det.
Du förtjänar att vara fri, du förtjänar att vara lycklig.

Taggar: #Dikt

Liknande:

• En dikt om det hemska: Poetisk skräck och mörker
• Enkel och vacker dikt på svenska: Lätt att förstå och njuta av
• Ensamhetens Melodi: En Gammal Diktsamling
• Programmeringsteknik: Litteratur för LTH-studenter
• Romantiken: Typiska drag och viktiga författare