Jag vet inte hur det är att förlora ett barn‚ men jag kan föreställa mig att det är det värsta som kan hända. Det är en sorg som ingen kan förstå‚ en smärta som ingen kan lindra.
Den här dikten handlar om en förälder som har förlorat sitt barn. Det är en berättelse om sorg och kärlek‚ om att hålla fast vid minnet av det som är borta.
I dikten ser vi hur föräldern kämpar med sin sorg; De funderar på vad som hände och varför det hände. De känner sig tomma och förlorade.
Men trots smärtan känner föräldern fortfarande kärlek till sitt barn. De minns alla de goda stunderna de delade. Och de vet att deras kärlek till sitt barn aldrig kommer att dö ut.
Den här dikten är en påminnelse om att sorg är en naturlig del av livet. Det är okej att känna smärta och att gråta. Men det är också viktigt att komma ihåg att kärleken till dem vi har förlorat aldrig dör ut.
Taggar: #Dikt
@ 2020 Katarina Mazetti. All Rights Reserved.
© Webdesign by Thornton Artwork AB.