Tänk dig en mörk natt, när himlen är full av små, glittrande prickar. Det är stjärnorna, och de är så långt borta att de ser ut som små prickar. Men de är faktiskt enorma, brinnande bollar av gas.
Poeter har alltid tittat upp på stjärnorna och funderat på deras mysterier. De har skrivit dikter om rymden, om stjärnorna och planeterna, om det stora okända som finns där ute.
En dikt om rymden kan vara om en astronauts resa till månen, eller om en komet som susar genom rymden. Den kan handla om en ensam planet i det stora, svarta tomrummet, eller om en stjärna som exploderar i en supernova.
Dikter om rymden kan få oss att känna oss små och oviktiga, men också fulla av vördnad och förundran. De påminner oss om hur mycket vi inte vet och hur mycket mer det finns att upptäcka.
Oavsett vad dikten handlar om, är det alltid en resa in i det stora, okända. Det är en resa som får oss att fundera på vår plats i universum och på vad som finns där ute, bortom vår jord.
@ 2020 Katarina Mazetti. All Rights Reserved.
© Webdesign by Thornton Artwork AB.