Har du någonsin tänkt på hur mycket vi är beroende av våra telefoner och datorer idag? Det är som om vi alltid måste vara uppkopplade, alltid kolla våra sociala medier, alltid vara tillgängliga. Det är en del av vår vardag nu, men är det verkligen bra?
Den här dikten handlar om det här beroendet, om hur vi lever i en digital värld som ibland känns som en bur.
Skärmen lyser, en liten värld i min hand,
Jag scrollar och scrollar, timmarna flyger förbi,
Hur många gånger har jag glömt att äta, att sova, att vara,
Jag har tusentals vänner, men ingen att prata med,
Den digitala världen är som en spegel, den visar mig vad jag vill se,
Jag måste ta ett steg tillbaka, se på mig själv och mitt liv,
Den digitala världen är ett verktyg, men den ska inte styra mitt liv,
Jag måste komma ihåg att den verkliga världen är vacker, att det finns så mycket att se och uppleva,
Den här dikten är en reflektion, en påminnelse om att vi måste vara försiktiga med vårt beroende, att vi måste ta kontroll över våra liv.
Taggar: #Dikt
@ 2020 Katarina Mazetti. All Rights Reserved.
© Webdesign by Thornton Artwork AB.