Du vet, när det var första världskriget, det var krig överallt. Soldater sköt på varandra, det var mycket sorgligt. Men en julafton, 1914, hände något speciellt.
Soldaterna, de var trötta på krig. De ville bara ha fred och vara hemma med sina familjer. Så när klockorna ringde för jul, slutade de skjuta.
De gick ut ur sina skyttegravar och började prata med fienden. De sjöng julsånger tillsammans, delade mat och cigaretter. Det var som om de glömde att de var fiender. Det var en liten stund med fred mitt i kriget.
Det här är en historia som många har berättat om, och det finns även en dikt om det; Den dikten heter "Julfreden 1914" och handlar om just den här stunden med fred under kriget.
Diktens författare beskriver hur soldaterna var trötta på krig och ville ha fred. De beskriver hur de gick ut ur sina skyttegravar och pratade med varandra, som om de var vänner. De beskriver hur det var en stund med hopp och glädje mitt i allt det hemska kriget.
Den här historien, den dikten, de visar att även i krig finns det plats för mänsklighet. Det finns plats för fred och förhoppning. Det påminner oss om att det alltid finns en chans att skapa fred, även när allt verkar hopplöst.
Det här är en historia om hopp och om att det alltid finns en chans till fred, även i de mörkaste tider.
Taggar: #Dikt
@ 2020 Katarina Mazetti. All Rights Reserved.
© Webdesign by Thornton Artwork AB.