Har du någonsin känt dig helt fast, som om du inte kunde andas eller röra dig? Det är som att vara levande begravd, fast i en situation du inte kan fly från;
Den här dikten talar om den känslan, om rädslan för att dö och den starka viljan att överleva. Den beskriver en person som är fångad i mörkret, utan hopp om att bli räddad.
Diktens ord målar upp en bild av en person som kämpar för att andas, som klamrar sig fast vid livet. Det är en kamp mot mörkret, mot den överväldigande känslan av att vara förlorad och ensam.
Men även i denna mörker finns det ett litet hopp. Personen kämpar, den ger inte upp. Den här dikten visar att även i de svåraste stunderna finns det en styrka inom oss som kan hjälpa oss att överleva.
Denna dikt kan lära oss att även i de mörkaste stunderna finns det alltid hopp. Det är viktigt att kämpa, att inte ge upp. Vi är starkare än vi tror, och vi har förmågan att övervinna även de svåraste utmaningarna.
Den här dikten påminner oss också om vikten av att vara där för varandra. När vi känner oss fast, är det viktigt att ha människor som stöttar oss och ger oss styrka att fortsätta.
Taggar: #Dikt
@ 2020 Katarina Mazetti. All Rights Reserved.
© Webdesign by Thornton Artwork AB.