Har du någonsin tittat upp på himlen och sett molnen flyta förbi? De är som fluffiga bomullsbollar som rör sig över oss‚ ibland vita och ljusa‚ ibland gråa och mörka․ Och ibland ser man konstiga former i dem ― en hund‚ ett ansikte‚ en drake․
Molnen är som vårt humör․ De kan vara lugna och stilla‚ precis som när man är glad och lugn․ Men de kan också vara stormiga och gråa‚ precis som när man är ledsen eller arg․
Och precis som molnen kan ändra form‚ så kan vårt humör också förändras․ En grå dag kan bli solig‚ och ett mörkt moln kan försvinna och lämna plats för en klar blå himmel․
Jag tror att det finns en poesi i molnen․ De är en del av naturen‚ och de är vackra‚ oavsett vilken form de har․ De påminner oss om att livet är föränderligt‚ och att det finns skönhet i både det ljusa och det mörka․
Så nästa gång du ser ett moln på himlen‚ ta en stund att beundra det․ Tänk på vad det påminner dig om․ Kanske är det en känsla‚ en tanke eller en dröm․
Taggar: #Dikt
@ 2020 Katarina Mazetti. All Rights Reserved.
© Webdesign by Thornton Artwork AB.