Tänk dig en tid långt, långt tillbaka, när människor levde i kalla, nordiska länder. De hade inga datorer eller tv, men de hade något annat⁚ berättelser. Dessa berättelser var inte bara för att underhålla, utan för att förklara världen och deras plats i den.
Dessa berättelser, som var poesi, handlade om gudar, monster och hjältar. De berättade om hur världen skapades, om kärlek och krig, om mod och svek. De var som en karta över livet, men inte en karta över vägar och städer, utan en karta över känslor och tankar.
Denna poesi, som vi kallar för medeltida nordisk poesi, var inte bara ord på papper, utan en levande tradition. Den berättades runt lägerelden, sjöngs på fester och reciterades vid begravningar. Den var en del av deras liv, precis som luften de andades.
Tänk dig en saga, men med starka bilder och melodiska ord. Det är som att lyssna på en sång, men med berättelser som en röd tråd. Denna poesi var ofta full av kraftfulla bilder, om gudar som slåss mot jättar, om krigare som rider på vargar och om sköna kvinnor som förför hjältar.
Det fanns många olika typer av poesi. En typ kallades "Eddan" och berättade om gudarna och deras liv. En annan typ kallades "Sagan" och berättade om hjältar och deras äventyr. Och det fanns många andra typer, beroende på vem som berättade och vad de ville säga.
Även om det är långt ifrån vår tid kan vi fortfarande lära oss mycket av denna poesi. Den berättar om våra rötter, om de tankar och känslor som vi delar med människor som levde för länge sedan. Den ger oss en inblick i deras värld, deras tro och deras drömmar.
Den kan lära oss om mod, kärlek, vänskap, svek och många andra saker som är viktiga för oss alla. Den kan visa oss att vi är en del av en större historia, en historia som sträcker sig långt tillbaka i tiden.
Så nästa gång du ser en skog, tänk på de människor som bodde där för länge sedan, och deras berättelser som echo genom träden.
Taggar: #Dikt
@ 2020 Katarina Mazetti. All Rights Reserved.
© Webdesign by Thornton Artwork AB.