Du vet hur det är när man blir gammal. Man blir lite segare, kanske glömmer saker lite lättare. Men det betyder inte att man är dum eller att man inte kan ha kul. Det betyder bara att man har levt länge och har sett mycket. Och ibland, när man har sett mycket, så vill man bara göra saker på sitt sätt. Man vill inte följa alla regler. Man vill vara fri.
Den här dikten handlar om det. Den handlar om att vara gammal och att vara fri. Att inte behöva bry sig om vad andra tycker eller säger. Att göra det man vill, när man vill. Det kallas senil olydnad.
Man kanske inte kan springa lika fort eller hoppa lika högt som när man var ung. Men man kan fortfarande känna glädje. Man kan fortfarande skratta och gråta. Man kan fortfarande älska och känna sig älskad.
Så nästa gång du ser en gammal person som gör något "dumt", tänk dig för. Kanske är det inte dumhet. Kanske är det bara frihet. Kanske är det senil olydnad.
Senil olydnad är ett sätt att beskriva hur man kan känna när man blir gammal. Man kan känna sig friare, mindre bunden av regler och förväntningar. Man kan känna sig mer modig och våga göra saker som man inte vågat tidigare.
Det är inte alltid lätt att vara gammal. Det kan vara svårt att acceptera att man inte är lika stark eller snabb som förr. Men det är viktigt att komma ihåg att man fortfarande är en människa. Man har fortfarande värde och man har fortfarande saker att bidra med.
Senil olydnad är ett sätt att leva livet på sina egna villkor. Det är ett sätt att säga "Jag är gammal, men jag är fri".
Taggar: #Dikt
@ 2020 Katarina Mazetti. All Rights Reserved.
© Webdesign by Thornton Artwork AB.