En dikt om ungkarlstiden: En reflektion över livet
Du vet hur det är, va? När man är ung och fri, inga barn eller fru att ta hand om. Man kan göra precis vad man vill, när man vill. Det är som en stor lekplats, hela världen!
Men ibland, när man är ensam i sin lägenhet, med bara en tom flaska och en gammal film på tv⁚n, då kan det kännas lite... tomt. Man saknar någon att dela det där med, någon att prata med, någon att skratta med.
Det är så ungkarlstiden är, en blandning av frihet och ensamhet. Man är fri att göra vad man vill, men ibland önskar man att man hade någon att dela det med. Det är som en berg-och-dalbana av känslor, upp och ner, men det är en del av livet.
Jag tror det här är något som många av oss känner igen, oavsett om vi är singlar eller i förhållanden. Det är viktigt att komma ihåg att vi inte är ensamma i våra känslor, och att det finns alltid någon att prata med om man behöver.
En dikt om ungkarlstiden
Här är en liten dikt om ungkarlstiden⁚
Fri som en fågel, utan band,
En ensam väg, en öppen hand.
Livet är en lek, men ibland,
Känns det som om ensamheten stannar kvar.
Det är okej att känna sig ensam ibland, det är en del av livet. Men kom ihåg att det finns alltid någon att prata med om du behöver det. Du är inte ensam!
Taggar: #Dikt
Liknande:
@ 2020 Katarina Mazetti. All Rights Reserved.
© Webdesign by Thornton Artwork AB.