Har du någonsin hört talas om Lucretius? Nej? Det är okej, inte många har det. Han var en poet som levde för länge sedan, för ungefär 2000 år sedan. Han skrev en bok som heter "Om naturens ting" och i den dikten nämns "Vitae Lampade Lucretius".
Det här "Vitae Lampade Lucretius" är egentligen en metafor, som en liten berättelse inom den större historien. Den handlar om en lampa som brinner och symboliserar livet. När lampan slocknar, då dör vi. Men Lucretius säger att även om lampan slocknar, så fortsätter den att ge ljus. Det ljuset är hans poesi, hans ord som lever vidare och lyser upp världen.
Lite svårt att förstå, eller hur? Men tänk dig så här⁚ Lucretius säger att även om vi dör, så kan vi leva vidare genom de saker vi skapar. Som när vi skriver en fin berättelse, målar en vacker målning eller bygger något bra. De här sakerna lever kvar och ger glädje till andra människor även efter att vi själva är borta.
Det är det som är så speciellt med "Vitae Lampade Lucretius". Det är en påminnelse om att livet är kort, men att vi kan lämna något bestående efter oss. Det är som ett litet ljus som fortsätter att lysa även efter att det har slocknat.
Taggar: #Dikt
@ 2020 Katarina Mazetti. All Rights Reserved.
© Webdesign by Thornton Artwork AB.