Dikt om att vara gammal och vis: Poesi om livserfarenhet och visdom

Att bli gammal är som att samla på stenar. Varje sten är en berättelse, en erfarenhet. De släta, runda stenarna är de glada stunderna, de vassa stenarna är de svåra tiderna. Men alla stenar, både släta och vassa, formar oss och gör oss till de vi är.

En vis person är som en gammal skog. Den har sett mycket, både solsken och stormar. Den har hört många fåglar sjunga och många träd falla. Men skogen står kvar, stark och vis. Den vet att livet är en cykel, att det alltid finns en ny vår efter en vinter.

Här är en dikt om att vara gammal och vis⁚

Livets Stenar

Varje grått hår, en sten i min hand,

En berättelse som jag förstår.
Rynkorna i mitt ansikte, en karta,
Över livets landskap, fulla av spår.

Hjärtat, ett bibliotek av känslor,

Både glädje och sorg, kärlek och smärta.
Jag har lärt mig att leva i nuet,
Och att släppa taget om det som varit.

Jag är en vis man, en gammal skog,

Med rötter som går djupt i jorden.
Jag vet att livet är en gåva,
Och att varje dag är en ny början.

Så låt oss fira åldrandet, som en skatt,

En samling av stenar, fulla av kraft.
För i varje sten finns en historia,
Och i varje historia finns en skönhet.

Taggar: #Dikt

Liknande:

• Dikt om en gammal man: En poetisk reflektion om ålder och livserfarenhet
• Rosor i dikter: En klassisk och tidlös skönhet
• Gamla svenska dikter: En resa genom tidens skönhet
• Vacker gammal dikt: En resa genom tidens litteratur
• Nobelpriset i litteratur 2023: Tillkännagivandet den 10 oktober
• Nordens och Europas Medeltid: En Litterär Resa Genom Historien