Den här dikten handlar om att känna sig ledsen och ensam. Det är som att vara fast i mörker, utan någon att prata med eller någon som förstår hur du känner.
Sorg är som en tung sten i magen. Den trycker ner dig och gör det svårt att andas. Du känner dig tom och utmattad, som om all glädje har försvunnit.
Ensamheten är som att vara omgiven av väggar som håller dig fast. Du känner dig avskuren från världen, utan någon att dela dina känslor med. Det är som att vara i en mörk tunnel utan utgång.
Men kom ihåg, du är inte ensam. Många andra människor känner sig ledsna och ensamma ibland. Det är okej att känna så. Det viktigaste är att inte ge upp hoppet. Prata med någon du litar på, eller sök hjälp från en professionell. Det finns ljus i slutet av tunneln.
Taggar: #Dikt
@ 2020 Katarina Mazetti. All Rights Reserved.
© Webdesign by Thornton Artwork AB.